Klassificering i Bordeaux.
I en region med över 8 500 producenter och en årlig produktion på mer än 700 miljoner flaskor kan det – även för de mest entusiastiska Bordeaux-nördarna – vara svårt att hålla reda på. Napoleon III visste detta och därför infördes på hans begäran ett klassificeringssystem 1855, som har överlevt till denna dag.
Just det året var det en världsutställning i Paris och Napoleon ville visa upp det bästa av fransk vinproduktion för besökare från hela världen.
Uppgiften lades i händerna på Syndicat des courbiers de commerce de Bordeaux, som räknade de mest inflytelserika vinhandlare och vinproducenter. Resultatet blev en uppdelning i 5 klasser (Cru), där 1:a cru var bäst. Klassificeringen baserades på de enskilda slottens rykte och priserna på de enskilda vinerna, vilket på den tiden var direkt relaterat till kvalitet.
Sedan 1855 har det bara skett tre ändringar i klassificeringen: 1856 lades Château Cantemerle (Haut Médoc) till som 5:e cru (troligen på grund av ett förbiseende); 1870 slogs Château Dubignon (Margaux) samman med Château Malescot St. Exupéry , som därmed "tog över" klassificeringen som 3:a cru och slutligen, 1973 , lyftes Château Mouton Rothschild (Pauillac) från 2:a till 1:a cru. Denna förändring beror främst på en decennier lång kamp och intensiv lobbying av baron Philippe de Rothschild.
Anmärkningsvärt nog är de klassificerade vinerna alla från vänster sida av floden Garonne och alla, med ett enda undantag, är från Médoc. Detta undantag är Château Haut-Brion som kommer från Graves-regionen, som ligger söder om Médoc.
Med tiden har flera försök gjorts att ändra den ursprungliga klassificeringen, som många idag anser vara förlegad. Och det är sant att om klassificeringen gjordes idag så skulle den se helt annorlunda ut. Vissa slott har underpresterat medan andra har överpresterat, vissa skulle glida av listan helt medan andra är med och tävlar om att gå med. I verkligheten måste man bara konstatera att klassificeringen håller i sig 165 år senare, så uppdelningen kan inte bli helt sned. Du kan se de 61 klassificerade vinerna i tabellen nedan.
Och vad sägs om Saint-Emilion och Pomerol som några kommer att fråga. Anekdoten berättar att syndikatet helt enkelt inte lyckades få med sig den högra stranden av floden innan arbetet måste slutföras. Onda tungor hävdar att vinerna helt enkelt inte hade kvaliteten för att komma med på listan och det är sant att Saint-Emilion fick ett eget klassificeringssystem först 1955, exakt 100 år efter den ursprungliga klassificeringen i Médoc.
Klassificeringen från 1955 innehåller 3 grupperingar: Premier Grand Cru Classé A, Premier Grand Cru Classé B och Grand Cru Classé. I motsats till 1855 års klassificering uppdateras klassificeringen i Saint-Emilion ungefär vart tionde år, med den senaste revideringen genomförd 2012.
Enligt den klassificeringen finns det idag 5 slott i Premier Grand Cru Classé A, 13 i B och 64 slott som får klassificeringen Grand Cru Classé.
Vissa skulle hävda att det också finns en fjärde kategori, nämligen Grand Cru. Denna klassificering ingår dock inte i den ursprungliga indelningen från 1955 och kan inte likställas med de andra kategorierna, eftersom Grand Cru tillverkas under mindre stränga krav. Idag finns det drygt 200 viner med denna klassificering.
Pomerol har inte och vill inte ha ett klassificeringssystem. Där hittar du en inofficiell sådan i sitt slag, där Château Petrus ligger högst upp.
